Nu jäklar är jag förberedd. Det är med blandade känslor...skräck blandat med förväntan...som jag ser fram emot morgondagen. Kommer jag ha något hem kvar i morgon eftemiddag? Kommer jag klara att leva upp till rollen som den supermamma som jag utgett mig för att vara och lyckas imponera på mina väninnor med mina bakverk och gourmétmat? Kommer jag att klara det stora mammaprovet, bli accepterad och få bli "en i gänget"? Jaa...det återstår att se. Jag är i alla fall helt slutkörd nu efter att ha städat, putsat, bakat och planerat inför morgondagens event.

Nä, allvarligt talat så har jag varit på Willys och handlat massa köpesfika efter att ha ringt Mimi och frågat vad jag ska laga för lunch, det får bli pasta och bacon-pastasås, lättsamt och supergott! Carro skulle tydligen inte vara så svår att imopnera på, hon brukar tydligen livnära sig på Nestlés Potatis och dillkött och dyl när hon inte kommer på nåt annat att laga;) Ja justdet! Devin har fått en alldeles egen förpackning med kex...salta mini snackers...hoppas han blir glad:) Isa säger iaf att hon längtar tills i morrn så hon får busa med Devin och bli bortskämd med massa smakbitar från alla barns bullar och kakor och tallrikar.

Det gick förresten inte alls så bra som ajg hade trott att lämna D och F hemma själva i 45 min medans jag handlade. Jag ammade honom (haha...Dennis alltså) innan jag åkte, ställde fram tallrik och haklapp och allt för att det skulle gå snabbt att göra i ordning gröt ifall han skulle bli otålig. Jag skyndade mig allt jag kunde inne på Willys, skyndade mig lite för mycket på vägen hem så jag råkade repa fälgarna...igen....inte så populärt... När jag kom innanför dörren så frågade jag glatt -"har det gått bra?" "-NEJ", fick jag till svar. Då tycker ajg att det låter som att pappa F har genomlidit 45 min av skrik och bråk och gnäll. Så var dock inte fallet, det enda som inte hade gått bra va gröt-ätningen. Stackarn trodde att jag menade att han va tvungen att ge honom gröt innan jag kom hem- Lillkillen va ju säkert inte ens hungrig, inte så konstigt att han inte ville äta....

Varför kan itne pappa-varandet vara lika "enkelt" som mamma-varandet? Alltså, när jag är hamma själv så får jag ju se till att tänka efter lite själv över vad som ska göras och hur jag gör det på enklast och bästa sätt för oss båda. om jag ska åka iväg nånstans så måste jag nästan göra i ordning ett schema för vad som ska hända och när. Annars verkar det inte hända något överhuvudtaget. Nä, nu är jag elak, men ibland undrar jag vad som egentligen är skillnaden. När det nu inte bara handlar om att amma längre, för nu äter han faktiskt både annan frukost, lunch och kvällsmål. Det kan man alltså ge honom utan att ha bröst!

Nu blir det ett bad innan vi slår på filmen som vi brände häromdagen...