Vet inte vad det är med mig idag...kanske för att jag håller på att sluta amma för fullt...mina hormonär är inte som dom brukar iaf...grinade för typ 10:e gången idag när jag läste den här dikten på en sida på FL. Huuuu va fin den va!!

Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såge du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojk han är vår!
En gåva till oss är du min lille.

Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn,
och plötsligt känns det som om all världen försvann,
som tiden stod still, en pojk, han finns till!
En livets gåva är du min lille!

Tänk blodet i mig blev blod ini dig,
vandrar genom tiden, ådror och märg,
släktled i mig blir släktled i dig,
här är du – en av oss,
en ny länk i livets kedja.

Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
en stund så kort som vore den ett andetag,
en vindpust av tid är ditt och mitt liv,
en livet gåva är du min lille!

Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såge du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojk han är vår!
En gåva till oss är du min lille.