Nu är Dennis bra precis 80 timmar gammal, kanske jag ska ta och berätta hela historien om när han kom till världen...

Som jag skrev förut så hade jag förvärkar i flera nätter under ca en veckas tid, det blev värre natten mot fredag då jag hade tid på MVC. När BM kände efter så sa hon att jag va öppen 3 cm. Jag blev överlycklig och ställde mer eller mindre in mig på att få bäbis under helgen, vilket vi fick!

Natten mot lördag va lite lugnare, jag fick faktiskt sova några timmar, och tur va väl det, för klockan 6 vaknade jag av att värkarna blev ondare och ondare, men dom kom inte med mindre än 6 minuters mellanrum, så jag klev upp och gick ut med Isa och började stöka på lite hemma. Vid 8-tiden hade jag så ont så jag bestämde mig för att sätta mig i badet, då kände jag att väkrarna kom tätare, tog tid på några och märkte att det nu bara va 3 min mellan dom. Jag bad Fredrik ringa förlossningen och säga att vi ville komma in. Jag tror inte att han förstod på en gång att det faktiskt va på allvar, för han fortsatte att fika frukost och bläddra i tidningen medans jag packade ner det sista i BB-väska mellan värkarna som bara blev ondare och ondare. Jag kankske är lite dålig på att tala om eller visa hur ont jag har, för BM på förlossningen tyckte inte att jag verkade spec smärtpåverkad och trodde att vi skulle kunna åka hem igen och vänta på att det skulle komma igång på allvar.

Vi kom i alla fall in på fölrlossningen kl 09.15, blev undersökt och sedan inskriven kl 10, då jag va öppen 4 cm. Jag blev erbjuden ryggbedövning bara hon fick se att jag fortsatte öppna mig, men jag ville försöka klara mig utan. Klockan 11 fick jag akupunktur och ställde mig i duschen (där gick tydligen vattnet, men det märkte jag aldrig), det hjälpte ganska bra en stund. När klockan sedan va 13 så hade jag så pass ont att jag tänkte höra om det kanske va läge att ta ryggbedövning ändå, för skulle jag ha sådär ont i ett dygn så skulle jag inte klara mig utan. Hon trodde inte att det skulle ha hänt så mycket på nån timme bara, men undersökte mig ändå, och fann att jag nästan va helt öppen, bara 1-2cm kvar. Det va fortfarande inte försent för ryggbedövning, men jag kände att jag skulle klara det ändå, eftersom det hade gått så pass fort hittills.

Jag fick lustgas istället, vilket jag uppskattade vädigt mycket. Fredrik hade ganska kul åt mig där jag satt och kramphöll i masken och såg alldeles vimmelkantig ut:) Jag använde den riktigt flitigt under ca 1-1.5h, sen tyckte jag inte att den hjälpte längre. Då va klockan 14.30. Klockan 15 kom krystvärkarna, jag fick värkstimulerande dropp för att skynda på det hela då lillen därinne inte mådde så bra av att det tog tid att komma ut den där sista biten och mina egna värkar va för korta. Läkaren kom in och det blev prat om sugklocka, men då fick jag nån extra energikick och lyckades få ut den lilla prinsen. Klockan 15.54 såg vi varann för första gången! Jag och Fredrik både grät och skrattade samtidigt, och konstaterade att det va en klockren liten Dennis som låg där på mammas mage och tittade klarvaket på sin mamma och pappa.

Jaa...så gick det till när lilla Dennis kom till världen. Jag har hur mycket mer som helst at skriva om allt som hänt de senaste 80 timmarna som vi spenderat som nyblivna föräldrar, men det fortsätter jag med i morgon, nu är det natti natti!

Avslutar med några bilder på undeverket!