...så heter en bok som har legat och dammat i bokhyllan i flera år. Fick den med nån vi-föräldrar-tidning nån gång för länge sedan och har liksom inte någonsin behövt öppna den, det kändes rätt ointressant att läsa om varför barn skriker och vad man kan göra för att få dom att sluta...tills igår.

Jag trodde jag skulle bli knäpp!! Han har en stund varje kväll då han skriker och skriker, det ända som får honom att bli tyst är att få ligga vid bröstet. Även om det bara gått 30 minuter sedan han åt sist. Förmodligen så är han itne hungrig varje gång utan vill bara känna lite närhet, men jag vill inte bli en levande napp. Därför har vi försökt ge honom bara närhet + nappen och hoppats på att han ska vänja sig vid att inte alltid få komma till bröstet så fort han skriker, och jag undrar om det inte böjar gå lite till överdrift... Igår var han verkligen förtvivlad, skrek och skrek och skrek, jag gav honom att äta med ca 1.5h mellanrum och efter varje måltid va han nöjd i ca 30 min, sen drog det igång igen... Det varar aldrig längre än några timmar per kväll, men OJ vad långa dom timmarna känns! När jag gav upp och gav honom att äta lite tätare så somnade han som en stock klockan 21 och sov till 01. Så ikväll ska jag sluta tänka på om han är hungríg eller itne, skriker han och blir nöjd och glad av att få äta så är det ju förmodligen det han vill, och varför ska jag inte göra allt för att ge honom det han vill ha? Han är ju inte ens 3 veckor gammal än, jag kan bli "hårdare" med honom när han blir lite större. Stackarn...from nu ska jag försöka lyssna på vad HAN vill, inte bara göra vad jag tror är rätt..

Åter till boken...den va riktigt bra faktiskt! För det första så lärde jag mig att han då inte har kolik i alla fall, för då ska han skrika gällt och vara otröstlig, men det är han ju inte. Han blir ju tyst när han får ligga och suga... Sen stod det en massa andra bra saker som va skönt att läsa om, det verkar som om det är rätt normalt att dom skriker lite på kvällarna, han kan ju inte vara knäpptyst och snäll dygnet runt. Jag är fortfarande så himla glad att han sover så bra på nätterna. Då skriker han itne en gång. Kanske beror det på att jag ger honom bröstet så fort han vaknar och börjar gny lite? Jaa...man kan fundera och nöta fram och tillbaka, men jag tror i alla fall att allt kommer blir jättebra bara jag lär mig att lyssna på vad han vill och inte envisas med att ge honom mat efter klockan.

Så...det va skönt att skriva av sig lite. Vi får se hur det går med min nya strategi ikväll...hoppas hoppas att det funkar!