Ringde BM idag, bara för att jag ville höra av henne också att det är helt normalt att ha såna förvärkar som jag hade igår. Hon tyckte att jag skulle ha ringt förlossningen igår när det gjorde sådär jätteont. Hon ville även att jag skulle undersökas för att kolla om tappen va "påverkad". Jag har berättat för henne att vi planerar att åka norrut över jul, därför tyckte hon att det va ännu mer anledning att kolla om det är nåt "på gång". MVC här i Lugnvik va tydligen obemannad idag och imorgon, och dessutom tyckte hon inte att en BM på Mvc va den som skulle undersöka, utan att jag skulle kontakta förlossningen om att få bli undersökt av en läkare. Om jag inte fick några fler sammandragningar/värkar under dagen så skulle jag först lämna ett urinprov på HC för att se om det är en UVI som gör att sammandragningarna blivit kraftigare än vanligt, om det visar sig att det inte beror på infektion så tyckte hon att vi skulle ringa förlossningen för att få komma dit innan vi åker, så vi slipper vara nervös över att det ska hända nåt på vägen/där uppe. Jag frågade BM om jag inte bara va överdrivet nojjig, och att dom skulle tycka det på förlossningen om jag ringde. Men hon försäkrade mig om att jag skulle gå på det jag kände och hellre ringa en gång för mycket. Dom brukar visst vara väldigt hjälpsamma och förstående när man är förstföderska, och det är viktigt att vi känner oss lugn och trygg, sa hon. 

Jag ringde F och berättade allt som blivit sagt. Han undrade om jag ville åka på förlossningen på en gång bara för att vara på den säkra sidan. Men eftersom jag mått bra hela dagen så kom vi överens om att vi skulle avvakta åtminståne tills ikväll. Jag va till Dette och åt lunch och fikade och småpratade lite. Åkte sen förbi jobbet för att hämta ett provrör till urinprovet jag ska lämna i morrn. När jag kom hem så började jag känna sammandragningar igen, inte lika ont som igår, men även denna gång utan att jag ansträngt mig nåt speciellt, och så har det aldrig varit förut. BM hade ju sagt åt mig att jag skulle kontakta förlossningen så fort jag känner av sammandragningarna igen, så jag ringde dit.

Hon som svarade satt antagligen och åt ur sin matlåda, hon smaskade i alla fall i luren mellan orden. Jag berättade om igår, samt om vad jag och BM hade pratat om idag. Att det var hon som bett mig kontakta dom så fort jag kände nåt, vilket jag alltså gjorde nu. Hon frågade vilket datum vi är beräknad till "det är ju en hel månad kvar" svarade hon. Precis som om jag inte kunde räkna själv! Jag berättade att vi känner oss lite orolig inför resan och att BM rådde oss att komma in för en undersökning för att se om tappen va påverkad. "Vart skulle ni åka sa du" frågade hon lite nonchalant med mat i munnen. "Det finns ju sjukhus efter hela vägen till Luleå om det skulle hända nåt". Ja, svarade jag, men det skulle ändå vara skönt att få veta att det inte är någon fara, för om det är nåt på gång så stannar vi hellre hemma för att vara på den säkra sidan. "Även om det nu skulle visa sig att tappen är påverkad, så kan det dröja länge innan förlossningen sätter igång, och det finns jättebra sjukhus efter vägen". Ååååååå, vilke idioter det finns.............. Efter att hon övertalat mig om att inte komma in varken idag eller i morgon så frågar hon "har graviditeten varit normal i övrigt?" Varför ska hon veta det, nu när hon redan bestämt sig för att vi itne ska komma dit? Ja, ajg har varit sjukskriven för sammandragningar rätt tidigt i graviditeten,m en annars har det nog varit normalt, sa jag bara och försökte avsluta samtalet så fort som möjligt för jag kände att jag va på väg att börja grina. 

Först va jag inge orolig alls, trodde att det bara skulle kännas såhär att ha förvärkar och att det är ganska normalt ungefär en månad innan. När jag sen pratat med BM i hopp om att bara få höra några lugnande ord så vart jag helt plötsligt orolig, säkert är det därför sammandragningarna satte igång igen. När jag lyder hennes råd så blir jag totalt avfärdad av en snofsig BM på förlossningen som sitter och smäller i sig sin middag medans hon svarar i telefonen.... jag är riktigt besviken på allt just nu känner jag. Vem ska jag lyssna på egentligen? Och inte är jag väl så orolig att förlossnignen ska sätta igång i bilen på vägen till luleå, det va ju itne därför jag ringde. Klart att vi hinner till "nåt av alla sjukhusen", men det blir ju så onödigt omständigt. Dessutom kommer det nog inte att vara nå kul att resa om man bara ska sitta och vara orolig och inte veta vad som händer riktigt. Och tänk om vi nu skulle föda någon annan stans än hemma. Vad omständigt allt skulle bli. Inga saker har vi med oss...hur ska vi få med oss bäbisen hem sen, och ska vi ligga på BB någon annan stans än hemma? BLÄ vad allt blev jobbigt helt plötsligt, jag ångrar att jag ringde BM idag, jag va ju rätt lugn innan. Nu vill jag nog mest bara lägga mig och sova, och vänta tills jul, nyår och allt är över. någon annan kan vara Linnea ett tag nu....